Hej Harriet!Min fru ringde mig i morse och berättade om artikeln i Fagersta-Posten. Vad bra att mitt besök den natten blev något bra för dig. Ser att du kommer framåt. Du behöver inte tacka mig, har fått tack nog genom att det betydde något positivt för dig. Har mött andra människor i arbetet som inte känt något bra stöd. Som du vet är jag inte kvar på Familjeläkarna i Fagersta. Jobbar numer som stabsläkare i Stockholm med soldaterna i våra insatsstyrkor och trivs bra med det. Hoppas du och din familj fortsätter sträva framåt. Bra tanke med att "det inte är vi som bearbetar sorgen utan sorgen som bearbetar oss. Kan bara instämma.Kramar Tony