Johan! Du har varit med mig ända sedan igår...liksom pockat på uppmärksamhet, velat få mig att förstå att du är nära. Inte förrän idag förstod jag... Tände ditt ljus som vanligt och då kom jag plötsligt på att det är den 12:e idag... Ett år och tre månader sedan den fruktansvärda dag som jag skulle kunna ge mitt liv för att få ha sluppit uppleva! Kom hem, Johan, kom hem...Låt mig slippa alla dessa dagar utan dig. Dagar som ibland är glada, som kan fyllas av skratt men där det alltid finns en underton av djupaste sorg. Du fattas oss alla. Jag fick ett mail från Alex igår. Tänkte försökte träffa honom eftersom han nu inte bor så långt ifrån mig. Skulle du tycka om det? Skulle du finnas hos oss och ta del av våra minnen av dig? åh, Johan, Johan *gråter* - älskar dig härifrån till evigheten...Mamma