För ett år sedan förberedde vi oss för något som jag aldrig trott skulle vara möjligt - Din begravning!!! Jag förstår inte hur det gick men tänker att det var du, Johan, som var med och stöttade oss. Du som fått frid och kraft att ge oss ännu mer av den kärlek som du vill förmedla till alla som mötte dig. Du gav så mycket av dig själv så till slut fanns inget kvar inom dig...älskade pojken min, mitt hjärta går sönder av saknad, min själ skriker av smärta... Den enda trösten är att Du har det bra - inget kan mer göra dig illa nu...älskar dig härifrån till evigheten...Mamma