Känner så med er idag. Jag vill tro att er Johan, min Micke och alla de så många andra som vandrat vidare före oss ingenting känner av den smärta de lämnade efter sig. Jag vill tro att de finns i ljus och kärlek och att vi en dag ses igen. Ger er de ord jag skrev till min son den första ofattbara årsdagen:Ett år utan digdet är inte att förståatt inget kunnat göraatt bara längtat såEtt år av vakna nätterav tunga, mörka darbräddade av minnenav livet som det varEtt år som i en dimmai ständig väntan påatt du skulle kommatillbaks till oss ändåEtt år i sorg och saknadav längtan utan sansi allt har du funnitsoch ändå ingenstansEtt år i ständig kärlekin i din evighetkanhända du där hör ordende vackraste vi vet www.mickevalladolid.se