Pojken min - i fredags den 3 november sade vi alla som älskar dig På återseende i Landeryds kyrka. Det var så fint, Johan, solen lyste in genom fönstren och strålade över dig och alla blommor som du fick.Många hade kommit för att hedra ditt minne, men det vet du ju redan, eller hur. Henning var där och han var så ledsen. Alexander, hans syster och Robin hade åkt hela vägen från Värmland. Robin sa att han kommer aldrig någonsin att glömma ditt goa skratt. Madde hade kommit hela vägen från örebro. Många av dina vänner från trakterna runt Hylte kom också; från jobbet, gruppboendet, dagcenter och fler därtill. Vet du, pojken min, att vi alla kommer att sakna dig för resten av våra liv. Du som är solen i våra liv finns inte hos oss mer och det är smärtsamt. Jag kan nu förstå vilken smärta du har känt!Saknar dig så, snippen!!! I kärlekMamma